Göteborgs Psykoterapi Institut (GPI) har som utbildningsanordnare ej erhållit officiellt beslut angående examensrätten. Regeringen har enligt media beslutat att följa Högskoleverkets rapport och underkänna GPIs psykoterapeututbildning. Enligt Högskoleverket håller GPI inte måttet, samtidigt som de tycker att GPIs kliniska verksamhet förefaller god. Det kan låta som en motsättning, men vad är det då som inte håller måttet? "Utbildningen saknar högskolemässighet, bland annat på grund av avsaknad av disputerade lärare bland dem som ansvarar för betydande del av verksamheten och bristen på anknytning till vetenskaplighet och forskning" (Högskoleverkets rapport 2007:30 R, s 71).
I årtionden har privata institut utbildat psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter och haft examensrätt. I Göteborg har det varit så sedan mitten av 1970-talet. 1985 infördes legitimation för psykoterapeuter av socialstyrelsen och inte förrän 1997-2001 utarbetade Högskoleverket för första gången generella principer för bedömningar av utbildningsanordnare av psykoterapeututbildningar. GPI har under många år fokuserat på att utbilda goda kliniker, psykodynamiskt utbildade psykoterapeuter, med god kännedom om olika psykodynamiska teorier. Det blir man genom de tre hörnpelarna; egenterapi, handledning och teoretisk kunskap i utbildningen. Det har vi. Efter att de första riktlinjerna kom, fick vi minska kravet på timmar för egenterapi. Idag ifrågsätter Högskoleverket värdet av egenterapi då den i deras tycke saknar evidens. Vi tycker tvärtom. Egenterapi är oerhört viktigt. Den hjälper den blivande psykoterapeuten att hitta sina egna blinda fläckar och därmed förfinar det viktigaste instrumentet - psykoterapeuten själv. Det fungerar som en kvalitetssäkring.
GPI har sedan det bildades 1974 utbildat mer än 250 psykoterapeuter som idag exempelvis arbetar inom psykiatri, socialtjänst, kriminalvård och på ett flertal privata mottagningar runt om i landet men även som lärare och handledare på olika universitets psykoterapeututbildningar. Det finns idag ingen evidensbaserad forskning som visar att psykoterapeuter som utbildas enligt de nu gällande riktlinjerna för psykoterapeututbildningar, skulle utföra ett mer professionellt psykoterapeutiskt arbete än de som utbildades innan högskolemässigheten fick sitt genomslag.
Att utbildningar, som bedrivs enligt de nu gällande kriterierna, håller en högre grad av högskole-mässighet är riktig. Där håller GPI inte måttet som utbildningsanordnare, men det är ytterst tveksamt att det gagnar patienten, om utbildningarna till psykoterapeut blir mer och mer forskningsförberedande. Forskning är viktigt, liksom utvärdering och reflektion inom alla områden. Fenomenologisk och hermeneutisk forskning som har bedrivits och bedrivs är det förhållandevis tyst om. Denna forskning visar att psykodynamisk psykoterapi har mycket god effekt och att resultatet blir bättre på lång sikt desto längre och intensivare psykoterapin är.
Att läsa många olika psykoterapeutiska inriktningar eller att specialisera sig på en och ha kännedom om de andra, ja frågan är vilket som bäst gagnar patienten. Lars Leijonborg sa att "vi måste främst hålla i minnet att det gäller patienter" (www.sr.se 2009-04-02). GPI instämmer till fullo med denna viktiga reflektion. Patienter i psykoterapi behöver möta skickliga kliniker, vilket enligt vårt synsätt är en psykoterapeut som överlever känslomässiga stormar och som kan bidra till att patienten kan lära av sin egen erfarenhet. Högskoleverkets betonar högskolemässighet, vetenskaplighet och forskning. GPI betonar egenterapi, handledning och fördjupad teoretisk kunskap i psykodynamisk psykoterapi och arbetar vidare med att utveckla sin forskningsanknytning och högskolemässighet, genom att förhandla med olika möjliga samarbetspartners, för att göra en ny ansökan om examensrätt om 1,5 år.
Göteborg 2009-04-09
Margareta Gren, utbildningsdirektor
Kristina Olofsson, styrelseordförande
Claes Olsson, klinikdirektor